Fritid 50-tal

Söderköpings Vandrarhem 50 års jubileum 1905 – 1955 på Gilleskullen. Intervjuades Birgittas ( min fru ) föräldrar som var föreståndare för Vandrarhemmet. Skrev av documentet som Birgitta hittade i sina gömmor. Ett tids dokument om fritids och campinglivet på 50-talet. Riks 4 gick genom Sörerköping på den tiden som idag benäms E22 och inte har samma sträckning.

Artikel:

I vanliga fall brukar det vara både mörkt och tyst nere vid Gilleskullen efter mörkrets inbrott d.v.s. efter kl. 22. Men när signaturen häromkvällen var ute på en sen kvällspromenad syntest på kullens södra sida ett svagt ljus och mystiska skuggor syntes däromkring. En närmare undersökning visade att det var ett gäng turister som dragit en sladdlampa från bilen ut till provisoriska kaffebord. Det visade sig också att de ingalunda voro ensamma på denna platsen, som är upplåten som parkerings- och campingplats för Vandrarhemmets räkning. Det var faktiskt så fullt med tält och bilar som det gick att packa in där.

En liten pratstund härom dagen med herr Bergholtz som förestår Vandrarhemmet bekräftade också att man för närvarande har lindrigt sagt högsäsong. 35 stycken bäddar disponerar man, och det har varit fullbelagt nästa hela tiden sedan man på försommaren öppnat för säsongen. Dessutom är det förstås som förut sagt en hel del som ordnar logifrågan själv. d.v.s. tältar och ligger i sina bilar. Över 1000 övernattningar har man haft redan i år, och säkerligen kommer rekordet från föregående år att slås. Då hade man 1687 övernattningar säger herr Bergholtz och då är det ännu långt kvar av säsongen. Man slår nämligen inte igen förrän den 15 sept. Största problemet är annars att placera alla som vill bo där på hemmet. Visserligen har man träffat avtal med en del närboende som upplåter rum, men det vill ändock inte räcka till ibland. Det har faktiskt inträffat att icke mindre än 16 stycken ha måst avvisats eller hänvisats till andra håll. Så nog är Vandrarhemmet omtyckt alltid. Men det är också en mycket hög standard på hemmet framhåller herr Bergholtz. Nytt och fint är det mesta om än själva ytterstommen är gammal men det gör ju det hela bara lite mera pittoreskt. Turisterna trivs också med staden, som de betraktar som den idyll som den faktiskt också är. Brunnen, berget ock kyrkorna tilldra sig i allmänhet deras största intresse. Det finns också de som trivs så bra att de stannar så länge de får eller 5 dagar i en följd. Annars är det vanligt en eller två nätter. Söderköping synes alltså ha blivit en riktig turistort och set är för övrigt inte endast de som far den s. k. Riksfyran fram som stannar i Söderköping. Även turister som kommer på ”ettan” gör en liten avstickare till vår stad. Alla möjliga nationaliteter har man haft som gäster. Tills dato har här övernattat gäster från inte mindre än 13 nationer. I början av säsongen var det mest utlänningar men nu. Kanske också som följd av att det nu är så många semestrande, har svenskarna börjat taga överhand.

Färdsättet för gästerna är förstås varierande, alltifrån liftande till dollargrin. Men det övervägande antalet ca 90 procent kommer nu per bil eller motorcykel. Mopederna ha förstås alltmera kommit i ropet som semesterfordon. Detta på bekostnad av cyklarna. Det är endast ett mycket litet fåtal, som nu trampar sig fram och kommer det en cyklist, säger herr Bergholtz, kan man nästan vara säker på att det är en utlänning. Vi svenskar är allt bra bekväma av oss.

En liten titt på lokalerna förklarar i någon mån varför gästerna trivs här. Snyggt och fint är det överallt. Ett litet fint kök där turisterna själva kunna laga sin mat, om de önskar. Annars får de möjlighet att köpa kaffe eller grötfrukost av föreståndarinnan och de är inte få som utnyttjar den möjligheten. Ett trevligt sällskapsrum finns det också, som om det är dåligt väder också utnyttjas som matsal och sovrummen är som på ett hotell. Så nog finns det möjlighet att göra ett behagligt avbrott från farandet på vägaren just i det lilla idylliska Söderköping

Vi var hem till Söderköping tidig vår ett år så körde vi in på Korskullens Camping som är en centralt belägen Camping. Perfekt när man har ärenden i stan och att kunna sitta i solen utanför husbilen, svårare om nam bara stannar utefter en gata i stan. Korskullen och Vandrarhemet var Birgittas hem och hemmaplan tidigt 50-tal.

Det här inlägget postades i Vår vardag...... av Nils-Åke & Birgitta Hansson. Bokmärk permalänken.

Om Nils-Åke & Birgitta Hansson

Vi med Bloggen ”Husbil och resor mm” är Nils-Åke & Birgitta i har uppnått en ålder på 75 år. Har lämnat arbetslivet bakom oss, Husbilarna har rullat i Norden och Baltikum och Europa & Iberiska halvön även södra England. Övervintrings resor till Portugal 5 – 6 månader första resan stannade vi i Spanien. Husbilsresandet har verkligen berikat oss både med upplevelser och bekantskaper. Bloggen startade den 30 juni 2009 lite som på skoj, det är väl fortfarande kul. Kan man sedan berätta och sporra andra till att upptäcka platser, det vet jag att bloggen har medverkat till. Får se hur framtiden och hälsan tar sig ut, men tanken är att fortsätta att skriva om det så bara blir för oss själva i familjen. Köpte vår första husbil 2001 har sedan dess haft 4 olika husbilar. Idag har vi en Malibu plåtis som vi köpte 12 maj 2015.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *