Ledsen

Så ledsen vår trädgård ser ut!  Vi kom hem igår till vårt hus efter några veckor ute med husbilen. Tomaterna var det enda som levde och det får vi tacka vår jättesnälla granne för, som fyllde på vatten i tunnan. Har sattsatt på bevattning, men blir tunnan tom då är det kört. Nu hoppas vi på regn så det mesta kommer igång igen.

 

Syns verkligen på bilden hur ledsen vår trädgård är.

Sjön

Så kom vi ut på sjön i sommar med Gisela och Micke i deras båt.

Lagom gropigt sjö och gassande sol från klarblå himmel. Många år sedan vi var ute i dessa  farvatten Birgitta och jag.

 

Det är lite pyssel innan man kommer iväg och lika dant när man kommer i land.

Det har varit så fina solnedgångar på kvällarna nu här på Vikbolandet.

 

Söder ut

Rullat några mil söder ut med många stopp på vägen. Ändå inte så många mil men med några övernattningar. Vi gästade kompisar i Bie och det är sista gången vi står på deras gata och övernattar. Huset sålt och de är på väg att flytta in till stan. Här har vi varit parkerade alla årstider på året. Nu önskar vi er lycka till med nya boendet. Många tack för denna gång .

Lämnade Bie körde till Norrköping där vi först utnyttjade husbilsservice vid Circle K Ingelsta.  Vidare in genom stan kontaktade vi min syster. Vi var välkommna på fika och köpte med lite kaffebröd. Kul att träffas och prata en stund tack för idag.

Nu är vi på vår alldelse privata ställplats hos Gisela & Micke.

Knäckebröd

Är man i Leksand trakten och ändå kör förbi så kan man ta hem lite knäckebröd från fabriksbutiken. Denna gången blev det 60 st paket i en kartong med rutor det vi brukar köpa på Coop hemma och några sorter till

Tack Åke & Wanja för en trevlig dag med mat och dricka och skön morgon promenad, och 11-kaffe. Bästa ställplatsen hit tills på resan.

Ett toppenställe för Lilla My att få springa lös och leka med Valle och Jessie. Få sällskap på morgonpromenaden i skogen.

Mora

Tråkigt att Mora har tagit bort platsen vi Rosa huset. Där det var välordnat med staket väl makerat där husbilarna kunde parkera, visserligen bara soptunnor men för oss en alldeles perfekt parkeringsyta och att det också var gratis att stå på platsen det bjöd Mora kommun på. Nya parkeringsregler fr o m 18 juni 2018.

Nu är det parkeringsförbud på denna stora plan. Det är en yta iordningställd men bara dagtid, omgärdad med stora stenbumligar. Där staketen var uppställda förr. Nu är de två första timmarna gratis, resten av dagen betalning. Ingen nattparkering.  I natt stod där 25 husbilar en husvagn och en långtradare. Parkering förbjudenskylt in till grusplanen.

Så ser skyltningen ut!

Så här skriver Mora Kommun på hemsidan

Husbilar

Husbilar parkeras som andra fordon på allmänna parkeringar enligt de regler som gäller för varje parkeringsplats. Följ skyltning på plats. Var noga med att husbilen får plats inom parkeringsrutan och att husbilen är klassad som personbil om den ska stå på en personbilsparkering. I övrigt hänvisar vi till de kommersiella ställplatserna och campingplatserna inom kommunen, för de med husbilar som vill stanna längre tid och få mer service.

Hamar

För oss är Hamar en vägknut vi återkommer till och passerar. Hamar är också en av Norges järnvägsknutar där flera viktiga järnvägslinjer möts. Den här gången tog vi in på ställplatsen i Marinan över natten. Hamar kommun har byggt en serviceplats för tömning och för att fylla vatten, helt gratis. Ställplatsen kostade 190 Nkr och betalas i automat vid resturangen, där finns också servicehus med toa, dusch och tvättmaskin. Man tar en plats på asfalt eller grus, el efter tillgång och dessa anslutningar är utspridda lite var stans på planen. Vi hade en stolpe med två uttag nära oss där hade vi kunnat koppla in oss när grannen for men då får man vara snabb. Vi avstod, snart var den platsen upptagen av en fransman. Vi stod i främre ledet vid vattnet. De platserna är extra populära vi klämde in oss mellan två personbilar och kunde sitta framför bilen och fika, fick gott om plats när personbilarna lämnade platsen på kvällen.

Här i Hamar ligger det norska järnvägsmuseet (Norsk Jernbanemuseum) kanske inte så konstigt eftersom Hamar är en järnvägsknut. Vi har varit där tidigare år. Även där i närheten står det husbilar. Där är gratis men där saknas service, det är inte så långt mellan dessa två ställplatser platser.

En sak att tänka på är järnvägsundergångarna för att komma ner till strand området och Marinan har höjder på 3 m, 2,9 m, 3,6 m och en 4,3 m vad  jag vet så finns det fyra järnvägsundergångar att välja på.

Nu tar vi oss vidare mot Sverige.

Kall natt

En natt på fjället utefter Sognefjellsvegen inte så långt från Sommar Ski Centre. Här tränas skideliten och blivande stjärnor dagarna i ända med avbrott när dimman slår till.

Lilla My och jag var ute på en liten runda på fjället.  Försökte få igång henne i snön, men det var inte så intressant hon ville komma hem till värmen. Temperature sjönk till mellan 4-5 + grader så pannan fick hålla värmen i bilen.

Vi svängde av från Sognefjellsvegen in på Tindevegen vilket är en betalväg över fjället. Här betalar man med creditcard. När vi var här på 70-80 talet så la man bompengsavgift i ett kuvert och skrev på namn och reg.nr och stoppade det i ett järnrör. Nu är det bom och betalstation som gäller. En bompeng är en avgift som tas på många vägar, fjälvägar, broar, tunnlar och landsvägsfärjor i Norge även i städer. Bild Googel map

Dimman hängde envist kvar, så mycket av den fina naturen såg man inte idag. I Norge finns det 18 st Nationella turistvägar särskilt utvalda vägar med härliga och spännande naturupplevelser, vi har kört nästan alla vägsträckorna och några flera gånger.

När vi kom lite lägre, ca 800 möh så började dimman att lätta. Så då blev det kaffe och sträcka på benen, rasta Lilla My.

Till slut blev det blå himmel och temperaturen visade över tjugo grader.

.

Dalsnibba

Lämnade Geiranger och började stigningen uppför berget målet nu på förmidagen var Dalsnibba. Två kryssningsfartyg har anlänt under natten och då ökar befolkningen i byn. Det märks också på busstrafiken och andra uthyrningsfordon som också ska upp till Dalsnibba. Det är trångt på vägen upp för berget när man ska trängas med bussarna, skönt att vi har liten bil. Har blivit av med backspegel ett år vi var här!

Sista vägen upp till Dalsnibba  är betalväg 140 Nkr när det är betalt är det bara att slingra sig uppför berget. Dimma och duggregn uppe på toppen. Vi stannade på en parkeringsficka före sista svängen/backen upp och tog lite fika. Mycket bussar på toppen men en stor och bra p-plats lätt att parkera husbilen. Så nu kan vi stryka detta från vår To Do List. Vägen var stängd för några dagar sedan på grund av snöoväder.

Vi fortsatte ner till Lom och sedan vidare upp på Sognefjell 1400 m/öh.

Trollstigen & Geiranger

Idag har vi kört Trollstigen och till Geiranger. Var lite annorlunda att köra med automatlådan (robotlåda) uppför serpentinvägen. Den växlade lite för tidigt ibland men det gick riktigt bra att susa uppför Trollstigen. 1973 var första gången vi var här och då var det grusväg. Det var bara en stor grusplan när man kom upp att stanna på och någon bod att handla souvenirer i. Det rann en älv på sidan om vägen där vår dotter, då 3 år, ville se om hennes träskor kunde flyta och den flöt iväg men en modig man lyckades fiska upp den igen. I dag är det tillrättalagt för turisterna, dessa nationella turistvägar. Det har byggts ramper och landgångar så man lättare kommer ut och ser utsikten.

Här får man färja över fjorden för att komma vidare. Förr kunde man ta en färja från Valldal in i  Geiragerfjorden till Geiranger men den har upphört att gå. Synd, för det var en upplevelse. Vi har gjort det en gång……. mäktigt.

Ner till Geiranger är det serpentinväg, så där kom Hill Descent Control till användning. . Här på väg ned mot Geiranger finns också en utkiksramp, men ingenstans att parkera för alla bussar med turister. Så det blev att bara stanna utefter vägen och ut och fota lite.  Vi tog in på Geiranger camping när vi kom ner, här är det nästan fullbelagt.