KORPAMOEN

Vi såg oss omkring och upptäckte lite av Wilhelm Mobergs byggd där han skrev om fattigdom och hårt arbete för bröd födan.

Korpamoen är Wilhelm Mobergs “oppdektade” plats till boken utvandrarna i Ljuder socken, som gavs ut  1949. I romanen övertar Karl-Oskar torpet efter sin far Nils Jakobsson som har gjort sig ofärdig. Brutit lårben och skadat höften vårvintern 1844. Karl-Oskar köper ut sina syskon, och brukar torpet tillsammans med Kristina.  Som han gifter sig med samma år som Oscar I blir kung för Sverige & Norge 1844, 28 september.

En bygd som många utvandrade ifrån till Amerika. Under 1852 – 1930 emigrerade så många som 1100 personer av socknens befolkning

Korpamoen:  Korp – är en hacka ofta kallad för fattigmans plog.  Moen – benämner man näringsfattigaste jordmyllan.  Där av namnet KORPAMOEN.

Gården Korpamoen bestod av boningshus ett djurstall, jordkällare och en vattenbrunn. Filmen började att spelas in 1968 och hade premiär 1971

En jordkällare som är uppbyggd av sten som en gång har plockas på marken man bröt upp. Idag är de förvaring i jordkällare näst intill bortglömd.

En scen där Kristina som är sjuk näst intill döende får ett  Astrakan äpple och säjer “Äpplena ä mogena hos oss. Ja ä hemma….”   Man kan läsa sig till att Wilhelm Moberg var noga med att ta fram fakta. Att dra upp ett  äppleträd från kärna kan bli både ett gott ätäpple eller suräpple.

Nu får vi se hur bra en ny film om utvandrarna kan bli när man nu ger sig på att spela in igen.

Osby levererar

Osby kan man känna sig välkommen med Husbil. De bjuder på 7 uppmärkta  platser med utsikt över gräsytan och sjön. Tillgång till Wc för den som vill ha och även möjlighet att  hämta vatten på utsidan av huset.

Vi var 11 ekipage som övernattade när vi var där.

Max två dygn. BRIO Lekoseum i Osby finns att besöka, var inte dit denna gången.  Mera om Osby

Sommarfest….

På Lördagen var vi bjudna på sommar fest, födelsedags fest och försenad inflyttnings fest hos dotter, svärson  och  barnbarn

Även hos dem hittade vi bra uppställningsplats för husbilen utan att hindra andra att parkera.  Öppet hus från kl:15.00, ca 30 gäster.  Vi blev serverade mycket gott grillat och rökt kött  med potatissallad och så klart kaffe. Vi, Birgitta och jag köpt med oss spettekaka, som det blev en rykande åtgång på till kaffet.

Altanhörnan som de har byggt bjöd på alldeles lagom skugga. Här kunde vi sitta och njuta och umgås till långt in på kvällen och därefter flytta över till altanen på andra gaveln. En lyckad dag trots allt som hänt dagarna och timmarna innan. Tack för en trevlig em, kväll.

Minnen jag minns…..

Det är 40 år sedan jag stod med huvudet i en bikupa. Men ett kul minne och så intressant det var och vilken gemenskap det förde med sig. Också kul att få dela med sig av detta. Hade en bra mentor i min systers svärfar Sigvard, som var stor biodlare, aldrig stressade tog allt systematiskt. Tillbaka i mitt släktled  på pappas sida finns både biodlare, ordförande och skaparna av Vikbolandets biodlarförening. Själv blev jag vald som ordförande i Vikbolandets biodlarföreningen, men det blev bara ett år sedan gick flytten till Skåne. Vi bodde perfekt för att ha bin på vår tomt mitt ute på slätten, mycket raps och så hade vi en bäckfåra som slingrade sig genom landskapet med mycket vilda blommor .

Arrendatorn på granngården var mycket engagerad i min biodling utan att jag visste om det. Han tog hänsyn och stängde av ogrässprutan vid området framför kuporna. Han flyttade samma sommar som vi, till trakterna norr om Ystad i Skåne, där han arrenderade en stor gård. Vi flyttade till nordvästra Skåne.

Bilderna är inskannade från fotografier.

Detta är den första kupan jag fick ta över av Sigvard. I den kunde man ha två bisamhällen, lågnormal. Lågnormal är ett mått på ramar som används inom biodling. Minns att jag fick 5.5 kg honung första gången jag slungade.

Här är det utökat med flera samhällen, närmare bestämt fem stycken. Den stapeln med tre lådor har jag själv varit med att ta fram och tillverka. Vi var ett rätt stort gäng som träffades om kvällarna i en varm lokal. Sågade, spikade och skruvade och skar till isolering så att vi kunde sätta samman dessa lådor.

Klart att även jag fick svärmar här i min egen trädgård. Ser lite osäkert ut där jag har klivit upp. Var på många ställen och plockade in svärmar på tak, i husväggar och i skorstenar mm.  Hos de som ville sluta av åldersskäl också, det var fullt upp med detta på min fritid.

På Vreta Landsbrukskola var jag på utbildning i biodling någon vecka tillsammans med biodlare från hela mellansverige.

Vi hade mycket aktiviteter och träffar med andra biodlare i föreningen.

På den tiden var våra barn Ida och Linn inte inte större än så här. Det fanns ett intresse vad pappa höll på med och de visste att honung var gott. Det fanns honung i stor mängd så det räckte till att ha på smörgåsen. Minns bara en gång att ett av barnen blev stucken. Själv fick ja uppsöka lasarettet en gång och de fick såga av vigselringen, handen svullnade upp så mycket. På natten blev det ett väldigt åskväder det kunde varit orsaken till att bina blev irriterade, jag hade aldrig annars besvär av bina omkring mig.

Nu är det sonen som har startat upp med biodling. Och det i ett alldeles lagom tempo med några kupor utplacerade på systrarnas hästgårdar. Patrik har kupor hemma i sin villaträdgård med mängder av lindar i grannskapet.

Vi har Joel Svenssons Vaxfabrik i Munka-Ljungby så det är smidigt att att hitta utrustning. Allt det lilla jag hade kvar har han tagit hand om.

“Barnen” i familjen är också stora Lego nördar.