Är man i Leksand trakten och ändå kör förbi så kan man ta hem lite knäckebröd från fabriksbutiken. Denna gången blev det 60 st paket i en kartong med rutor det vi brukar köpa på Coop hemma och några sorter till

Tack Åke & Wanja för en trevlig dag med mat och dricka och skön morgon promenad, och 11-kaffe. Bästa ställplatsen hit tills på resan.

Ett toppenställe för Lilla My att få springa lös och leka med Valle och Jessie. Få sällskap på morgonpromenaden i skogen.

Tråkigt att Mora har tagit bort platsen vi Rosa huset. Där det var välordnat med staket väl makerat där husbilarna kunde parkera, visserligen bara soptunnor men för oss en alldeles perfekt parkeringsyta och att det också var gratis att stå på platsen det bjöd Mora kommun på. Nya parkeringsregler fr o m 18 juni 2018.

Nu är det parkeringsförbud på denna stora plan. Det är en yta iordningställd men bara dagtid, omgärdad med stora stenbumligar. Där staketen var uppställda förr. Nu är de två första timmarna gratis, resten av dagen betalning. Ingen nattparkering.  I natt stod där 25 husbilar en husvagn och en långtradare. Parkering förbjudenskylt in till grusplanen.

Så ser skyltningen ut!

Så här skriver Mora Kommun på hemsidan

Husbilar

För oss är Hamar en vägknut vi återkommer till och passerar. Hamar är också en av Norges järnvägsknutar där flera viktiga järnvägslinjer möts. Den här gången tog vi in på ställplatsen i Marinan över natten. Hamar kommun har byggt en serviceplats för tömning och för att fylla vatten, helt gratis. Ställplatsen kostade 190 Nkr och betalas i automat vid resturangen, där finns också servicehus med toa, dusch och tvättmaskin. Man tar en plats på asfalt eller grus, el efter tillgång och dessa anslutningar är utspridda lite var stans på planen. Vi hade en stolpe med två uttag nära oss där hade vi kunnat koppla in oss när grannen for men då får man vara snabb. Vi avstod, snart var den platsen upptagen av en fransman. Vi stod i främre ledet vid vattnet. De platserna är extra populära vi klämde in oss mellan två personbilar och kunde sitta framför bilen och fika, fick gott om plats när personbilarna lämnade platsen på kvällen.

Här i Hamar ligger det norska järnvägsmuseet (Norsk Jernbanemuseum) kanske inte så konstigt eftersom Hamar är en järnvägsknut. Vi har varit där tidigare år. Även där i närheten står det husbilar. Där är gratis men där saknas service, det är inte så långt mellan dessa två ställplatser platser.

En sak att tänka på är järnvägsundergångarna för att komma ner till strand området och Marinan har höjder på 3 m, 2,9 m, 3,6 m och en 4,3 m vad  jag vet så finns det fyra järnvägsundergångar att välja på.

Nu tar vi oss vidare mot Sverige.

En natt på fjället utefter Sognefjellsvegen inte så långt från Sommar Ski Centre. Här tränas skideliten och blivande stjärnor dagarna i ända med avbrott när dimman slår till.

Lilla My och jag var ute på en liten runda på fjället.  Försökte få igång henne i snön, men det var inte så intressant hon ville komma hem till värmen. Temperature sjönk till mellan 4-5 + grader så pannan fick hålla värmen i bilen.

Vi svängde av från Sognefjellsvegen in på Tindevegen vilket är en betalväg över fjället. Här betalar man med creditcard. När vi var här på 70-80 talet så la man bompengsavgift i ett kuvert och skrev på namn och reg.nr och stoppade det i ett järnrör. Nu är det bom och betalstation som gäller. En bompeng är en avgift som tas på många vägar, fjälvägar, broar, tunnlar och landsvägsfärjor i Norge även i städer. Bild Googel map

Dimman hängde envist kvar, så mycket av den fina naturen såg man inte idag. I Norge finns det 18 st Nationella turistvägar särskilt utvalda vägar med härliga och spännande naturupplevelser, vi har kört nästan alla vägsträckorna och några flera gånger.

När vi kom lite lägre, ca 800 möh så började dimman att lätta. Så då blev det kaffe och sträcka på benen, rasta Lilla My.

Till slut blev det blå himmel och temperaturen visade över tjugo grader.

.

Lämnade Geiranger och började stigningen uppför berget målet nu på förmidagen var Dalsnibba. Två kryssningsfartyg har anlänt under natten och då ökar befolkningen i byn. Det märks också på busstrafiken och andra uthyrningsfordon som också ska upp till Dalsnibba. Det är trångt på vägen upp för berget när man ska trängas med bussarna, skönt att vi har liten bil. Har blivit av med backspegel ett år vi var här!

Sista vägen upp till Dalsnibba  är betalväg 140 Nkr när det är betalt är det bara att slingra sig uppför berget. Dimma och duggregn uppe på toppen. Vi stannade på en parkeringsficka före sista svängen/backen upp och tog lite fika. Mycket bussar på toppen men en stor och bra p-plats lätt att parkera husbilen. Så nu kan vi stryka detta från vår To Do List. Vägen var stängd för några dagar sedan på grund av snöoväder.

Vi fortsatte ner till Lom och sedan vidare upp på Sognefjell 1400 m/öh.

Idag har vi kört Trollstigen och till Geiranger. Var lite annorlunda att köra med automatlådan (robotlåda) uppför serpentinvägen. Den växlade lite för tidigt ibland men det gick riktigt bra att susa uppför Trollstigen. 1973 var första gången vi var här och då var det grusväg. Det var bara en stor grusplan när man kom upp att stanna på och någon bod att handla souvenirer i. Det rann en älv på sidan om vägen där vår dotter, då 3 år, ville se om hennes träskor kunde flyta och den flöt iväg men en modig man lyckades fiska upp den igen. I dag är det tillrättalagt för turisterna, dessa nationella turistvägar. Det har byggts ramper och landgångar så man lättare kommer ut och ser utsikten.

Här får man färja över fjorden för att komma vidare. Förr kunde man ta en färja från Valldal in i  Geiragerfjorden till Geiranger men den har upphört att gå. Synd, för det var en upplevelse. Vi har gjort det en gång……. mäktigt.

Ner till Geiranger är det serpentinväg, så där kom Hill Descent Control till användning. . Här på väg ned mot Geiranger finns också en utkiksramp, men ingenstans att parkera för alla bussar med turister. Så det blev att bara stanna utefter vägen och ut och fota lite.  Vi tog in på Geiranger camping när vi kom ner, här är det nästan fullbelagt.

…

Några bilder från dagens sträcka  i vakert landskap.

Stanna vid Trollveggen Camping.  Lodräta bergsväggar  upp till 1555 m höga

Trevlig midsommar alla läsare av bloggen, familj, vänner och släktingar

Vi har vänner som bor några mil in i  Norge så vi köpte med oss kaffebröd och chansade på att de skulle vara hemma vilket de var, så en kopp kaffe blev det. En kort visit men trevlig.

Norge har inga midsommartraditioner, Den 23 juni är det Sankt Hans aften. Infaller alltid den 23 juni – dagen innan Johannes Döparens dag – oavsett vilken veckodag det är.

Det har varit växlande väderlek idag ömsom sol, ömsom regn. Men kvällen ser ut att bli fin. Hittade en fin plats högt uppe så där drog vi åt handbromsen. Stekte fisk till middag och hade det veldig hyggeligt.

………….

I Trollhättan har vi varit mycket när Linn och Björn bodde där men aldrig sett slussområdet ordentligt men Kanalcafét besökte vi många gånger på den tiden. Nu blev det en lång promenad i slussområdet. Det är tre sträckningar där kanalen har gått fram.

Sträckan som byggdes på 1794 – 1800 talet är idag ett vackert vattenfall

Kanalen som byggdes för att passa Göta kanalmått, används inte idag

Nya slussleden.

När jag kom ut med Lilla My på morgonen så såg jag att vi hade punktering bak (pyspunka). Såg misstänkt ut i går kväll men tänkte inte mer på det. Ringde Falk assistans direkt. Där var det lång väntan innan de svarade men väl där så ordnade det sig snabbt och bra. Bärgare anlände och pumpade upp däcket såg osäkert ut om det skulle hålla luften kvar. Försökte att köra upp bilen på flaket men överhänget tog i marken. Så det blev att bärgaren körde efter oss till däckfirman för att se om luften höll och det gick bra.

Här fick vi omedelbar hjälp av Vianor.

Det började att dugga när vi var hos Vianor men vädret blev bara sämre. Så här såg det ut när vi tog kaffe rast.

Vi har sett så många Älgar på väg upp genom Dalsland och Värmland. Dessa står alldeles vid vägen, vi vände åkte tillbaka ett stycke och kunde ta den här bilden.

Morokulien gränsen Sverige & Norge

På måndagen blev det ett besök på Zoo i Köpenhamn. Passade bra nu när vi skulle skjutsa hem Ask till Köpenhamn. Vi hämtade mamma Ida och pappa PerThore så de fick följa med och visa vägen till Zoo. Parkering mitt emot entrén och inte så mycket folk, ingen tränsel, bra väder för att gå och titta på djuren. Utnyttjade Club BroPass och fick 20 % rabatt på entrén, och så visste Ida om ett tillbud, att man kan få 50 Dkr att handla för på Zoo. Så det blev till glass!  Det pågår en stor ombyggnad i mitten av anläggningen så det blev som två återvändsgränder.

Vi blev lite sugna så vi lunchade inne på Zoo, allt smakade mycket bra. Men alla dessa fåglar som försöker att sno åt sig maten förstör matlusten. Nu hittade vi en plats under ett parasoll ett sycke ifrån serveringen så det var lite lungnare. Ett otyg att det finns folk som finner nöje i att mata fåglarna, och att inte plocka undan efter sig. Visst tappar både barn och vuxna gobitar på marken och då är fåglarna blixtsnabbt framme och norpar åt sig.

Visst är lejonen stiliga

och dessa två präriehundar var så gulliga.

Här kunde vi gå in i inhägnaden hos kängurur, var lite spännande att se dem på så nära håll.

Isbjörnen var intressant, tänk att den blir tre meter när den ställer sig på bakbenen.

Noshörningsbebis. Föreställ er att den en dag kan väga 2500 kg och springa 55 km/h

Elefantbebisen kom till världen den 17 maj