Idag har vi kört Trollstigen och till Geiranger. Var lite annorlunda att köra med automatlådan (robotlåda) uppför serpentinvägen. Den växlade lite för tidigt ibland men det gick riktigt bra att susa uppför Trollstigen. 1973 var första gången vi var här och då var det grusväg. Det var bara en stor grusplan när man kom upp att stanna på och någon bod att handla souvenirer i. Det rann en älv på sidan om vägen där vår dotter, då 3 år, ville se om hennes träskor kunde flyta och den flöt iväg men en modig man lyckades fiska upp den igen. I dag är det tillrättalagt för turisterna, dessa nationella turistvägar. Det har byggts ramper och landgångar så man lättare kommer ut och ser utsikten.

Här får man färja över fjorden för att komma vidare. Förr kunde man ta en färja från Valldal in i  Geiragerfjorden till Geiranger men den har upphört att gå. Synd, för det var en upplevelse. Vi har gjort det en gång……. mäktigt.

Ner till Geiranger är det serpentinväg, så där kom Hill Descent Control till användning. . Här på väg ned mot Geiranger finns också en utkiksramp, men ingenstans att parkera för alla bussar med turister. Så det blev att bara stanna utefter vägen och ut och fota lite.  Vi tog in på Geiranger camping när vi kom ner, här är det nästan fullbelagt.

…