Det är 40 år sedan jag stod med huvudet i en bikupa. Men ett kul minne och så intressant det var och vilken gemenskap det förde med sig. Också kul att få dela med sig av detta. Hade en bra mentor i min systers svärfar Sigvard, som var stor biodlare, aldrig stressade tog allt systematiskt. Tillbaka i mitt släktled på pappas sida finns både biodlare, ordförande och skaparna av Vikbolandets biodlarförening. Själv blev jag vald som ordförande i Vikbolandets biodlarföreningen, men det blev bara ett år sedan gick flytten till Skåne. Vi bodde perfekt för att ha bin på vår tomt mitt ute på slätten, mycket raps och så hade vi en bäckfåra som slingrade sig genom landskapet med mycket vilda blommor .
Arrendatorn på granngården var mycket engagerad i min biodling utan att jag visste om det. Han tog hänsyn och stängde av ogrässprutan vid området framför kuporna. Han flyttade samma sommar som vi, till trakterna norr om Ystad i Skåne, där han arrenderade en stor gård. Vi flyttade till nordvästra Skåne.
Bilderna är inskannade från fotografier.
Detta är den första kupan jag fick ta över av Sigvard. I den kunde man ha två bisamhällen, lågnormal. Lågnormal är ett mått på ramar som används inom biodling. Minns att jag fick 5.5 kg honung första gången jag slungade.
Här är det utökat med flera samhällen, närmare bestämt fem stycken. Den stapeln med tre lådor har jag själv varit med att ta fram och tillverka. Vi var ett rätt stort gäng som träffades om kvällarna i en varm lokal. Sågade, spikade och skruvade och skar till isolering så att vi kunde sätta samman dessa lådor.
Klart att även jag fick svärmar här i min egen trädgård. Ser lite osäkert ut där jag har klivit upp. Var på många ställen och plockade in svärmar på tak, i husväggar och i skorstenar mm. Hos de som ville sluta av åldersskäl också, det var fullt upp med detta på min fritid.
På Vreta Landsbrukskola var jag på utbildning i biodling någon vecka tillsammans med biodlare från hela mellansverige.
Vi hade mycket aktiviteter och träffar med andra biodlare i föreningen.
På den tiden var våra barn Ida och Linn inte inte större än så här. Det fanns ett intresse vad pappa höll på med och de visste att honung var gott. Det fanns honung i stor mängd så det räckte till att ha på smörgåsen. Minns bara en gång att ett av barnen blev stucken. Själv fick ja uppsöka lasarettet en gång och de fick såga av vigselringen, handen svullnade upp så mycket. På natten blev det ett väldigt åskväder det kunde varit orsaken till att bina blev irriterade, jag hade aldrig annars besvär av bina omkring mig.
Nu är det sonen som har startat upp med biodling. Och det i ett alldeles lagom tempo med några kupor utplacerade på systrarnas hästgårdar. Patrik har kupor hemma i sin villaträdgård med mängder av lindar i grannskapet.
Vi har Joel Svenssons Vaxfabrik i Munka-Ljungby så det är smidigt att att hitta utrustning. Allt det lilla jag hade kvar har han tagit hand om.
”Barnen” i familjen är också stora Lego nördar.
En sked honung och några cl Äppelcidervinäger tillhör vårt dagliga intag sedan 20 talet år tillbaka. Det har dokumenterats som mycket hälsosamt.
Honung en ren naturprodukt finns inga tillsatser. Oj så gott det är!
Jag har aldrig varit rädd för bin eller humlor, men nyfiken på hur man gör för att få honung. Vi försöker ha mycket olika blommor, både vilda och sådda/planterade. Och visst har vi både humlor och bin även mycket fjärilar i vår trädgård. Har alltid beundrat biodlare, men har aldrig känt dragning till att ha bin själv. Honung är gott!
Bin och insekter gör en ofantlig nytta. Granne sa när vi hade flyttat det blev inte så mycket körsbär när ni försvann.
Arrendatorn idag en av Sveriges storbonde tackade mig för den goda skörden. Där ser ni!
Visst måste biodling vara något som blivit populärt igen de sista åren. Vi har två goda vänner som har bikupor och vi köper alltid av deras goda honung. Så kul att din son har startat upp!
Patrik var så intresserad när han var barn hade till och med föredrag i skolan om bin
Imponerad av biodlare som jobbar med bin, själv är jag lite rädd för getingar. Däremot är honung gott.
Vilken fin bild med alla bin som flyger i luften.
Bilderna blev bra tråds att de är inskannade.
Själv är jag rädd för bin trots att jag ”bara” blivit stucken en gång. Så är väldigt imponerad av er som vågar ge er in bland bina och surrandet. Jag städade tidigare i somras i en affär som sålde olika sorters tillbehör för biodling, och jag måste säga att jag blev lite nyfiken på hur allt går till och hur det skulle vara att hålla på med det.
Allt är enkelt när man kan det.