För oss är Hamar en vägknut vi återkommer till och passerar. Hamar är också en av Norges järnvägsknutar där flera viktiga järnvägslinjer möts. Den här gången tog vi in på ställplatsen i Marinan över natten. Hamar kommun har byggt en serviceplats för tömning och för att fylla vatten, helt gratis. Ställplatsen kostade 190 Nkr och betalas i automat vid resturangen, där finns också servicehus med toa, dusch och tvättmaskin. Man tar en plats på asfalt eller grus, el efter tillgång och dessa anslutningar är utspridda lite var stans på planen. Vi hade en stolpe med två uttag nära oss där hade vi kunnat koppla in oss när grannen for men då får man vara snabb. Vi avstod, snart var den platsen upptagen av en fransman. Vi stod i främre ledet vid vattnet. De platserna är extra populära vi klämde in oss mellan två personbilar och kunde sitta framför bilen och fika, fick gott om plats när personbilarna lämnade platsen på kvällen.
Här i Hamar ligger det norska järnvägsmuseet (Norsk Jernbanemuseum) kanske inte så konstigt eftersom Hamar är en järnvägsknut. Vi har varit där tidigare år. Även där i närheten står det husbilar. Där är gratis men där saknas service, det är inte så långt mellan dessa två ställplatser platser.
En sak att tänka på är järnvägsundergångarna för att komma ner till strand området och Marinan har höjder på 3 m, 2,9 m, 3,6 m och en 4,3 m vad jag vet så finns det fyra järnvägsundergångar att välja på.
Nu tar vi oss vidare mot Sverige.
Då gäller det att se ”upp”.
Skyltar ska man uppmärksamma