J E Hylténs Metallvarufabrik verksam mellan 1874 och 1974. Hylténs industrimuseum är som att komma in i en metallfabrik, där tiden stått stilla i många år. JEH startade sin tillverkning i en smedja vid sitt föräldrahem, med att tillverka bland annat selbågar, fotogenlampor och börsar, så kallade smålandspungar. Var också med på Stockholmsutställningen 1897 då erhöll företaget både en silver- och en bronsmedalj för sin högkvalitativa produktion av metallarbeten. Det berättades att silvermedaljen var han tvungen att lösa ut för silvervärdet, och det var han för snål för småläning som han var. För de pengarna köpte har istället en generator till eldriften i verkstaden.
För mig som har jobbat med bearbetning och produktion är detta extra intressant med ett besök här.
Det är ett levande museum som fortfarande kan producera och som gör det också, kunniga guider. som kan hanterar maskiner och utrustning. Det finns kvar ett lager av produkter, färdiga att skickas i väg. I verkstaden arbetar maskinerna med remdrift och elektriciteten kommer från ett eget över 100 år gammalt kraftverk. Försäljning av egen tillverkade produkter, som är tillverkade på samma vis som tidigare, skolklockor och mortlar.
Hyltén svarven är en egenkonstruerad och egentillverkad, den enda som blev gjord, och en maskin som man använder än i idag. En finess är när man gängar en axelända så finns det en kopieringsfunktion, mycket sinrikt.
.Lock till kylaren och dörrhandtag till första Volvobilen Jakob.
Fram till andra världskriget hade Hylténs en stor produktion av båtbeslag och brandarmatur. Det berättades att man kunde leverera beslag efter en förfrågan till en renovering av en Petterssonbåt för några år sedan. Det finns fortfarande reservdelar kvar.
Galoschtillverkningen i Helsingborg kunde erbjuda sina kunder sitt namn monogram på sina galoscher. Bokstäverna tillverkades av Hylténs
Det var flera maskiner som kom i drift när jag blev visad runt. Här svarvas konturen ut för hand på en skolklocka och putsas sedan blank och fin.
Kan gott rekommendera ett besök på museet.
Jag blev nog mest nog imponerad av personen Johan Hyltén, han måste ha varit ett geni och begåvning utan dess like.
Det här var en plats åtminstone Lars skulle kunna fördriva en lång stund på! Det är alltid fascinerande att se vad duktiga människor har kunnat ådtadkomma.