Vi såg oss omkring och upptäckte lite av Wilhelm Mobergs byggd där han skrev om fattigdom och hårt arbete för bröd födan.
Korpamoen är Wilhelm Mobergs ”oppdektade” plats till boken utvandrarna i Ljuder socken, som gavs ut 1949. I romanen övertar Karl-Oskar torpet efter sin far Nils Jakobsson som har gjort sig ofärdig. Brutit lårben och skadat höften vårvintern 1844. Karl-Oskar köper ut sina syskon, och brukar torpet tillsammans med Kristina. Som han gifter sig med samma år som Oscar I blir kung för Sverige & Norge 1844, 28 september.
En bygd som många utvandrade ifrån till Amerika. Under 1852 – 1930 emigrerade så många som 1100 personer av socknens befolkning
Korpamoen: Korp – är en hacka ofta kallad för fattigmans plog. Moen – benämner man näringsfattigaste jordmyllan. Där av namnet KORPAMOEN.
Gården Korpamoen bestod av boningshus ett djurstall, jordkällare och en vattenbrunn. Filmen började att spelas in 1968 och hade premiär 1971
En jordkällare som är uppbyggd av sten som en gång har plockas på marken man bröt upp. Idag är de förvaring i jordkällare näst intill bortglömd.
En scen där Kristina som är sjuk näst intill döende får ett Astrakan äpple och säjer ”Äpplena ä mogena hos oss. Ja ä hemma….” Man kan läsa sig till att Wilhelm Moberg var noga med att ta fram fakta. Att dra upp ett äppleträd från kärna kan bli både ett gott ätäpple eller suräpple.
Nu får vi se hur bra en ny film om utvandrarna kan bli när man nu ger sig på att spela in igen.
Den platsen har vi inte besökt, men kan bli nästa år kanske. Visst är det roligt att besöka de gamla och kända platserna både i Småland och övriga Sverige. Vi har det betydligt bättre idag än på Mobergs tid, som tur är.
Ja det har vi. Glömmer aldrig scenen där lilla flickan åt sig fördärvad (dog) i smyg jordkällaren.
Så hungriga har inne våra barn behövt vara eller vi.
Tack för ett fint och intressant inlägg! I vintras var vi i Växjö, bl a på Utvandrarmuseet och då pratade vi om att åka i Vilhelm Mobergs fotspår när sommaren kom. Nu blev det inte den här sommaren men då går vi göra ett försök nästa år.
Intressant att se var de hittade platser för olika scener i filmen.
Också intressant och samtidigt så tråkigt hur slitsamt förfäder har haft.
Man har filmerna i minner!
Tack för intressant berättelse! //kusin Birgit
Kul Birgit att du kommenterar på bloggen.
Hoppas att du har det bra. Vi är på väg upp till Söderköping.