Nu står vi uppkopplade på sol-el hos Linn & Björn och tittar ut över rapsfältet, som börjar skifta i brunt. Det var fint väder vi ville ha nu dessa dagar vi ska vara här och ta hand om hund och katter och titta till hästarna. Men vi har regn, vi har både huset och husbilen att vistas i, går ingen nöd på oss. Linn (dotter) och flickorna med pojkvänner tog flyget till Paris, för att möta upp pappa Björn. Som avslutar cyklingen med Team Rynkeby Europe i Paris som alla andra grupper.

Här har vi vår alldeles egna ställplats.

Tänk att vi ha passerat halva året! Slutet av juni fick vi gäster från Norge. Terje ringde när vi var i Danmark. Vilket de också var men på västra sidan av Själland. Men denna gång var det inte husbil de reste med utan personbil. Så det blev bestämt att träffas i Ödåkra hos oss. Det är väl så att p.g.a olika saker upphör husbilsåkandet. Birgitta och Jag ha snart tjugofem år med husbil. Det var kul att ses igen vi har mycket att prata om. Vi har varit tillsammans på träffar i Danmark, Norge, Finland och Sverige.

xx

Något som vi sällan gör nu, Birgitta och jag är att TURA. Men nu blev det av tillsammans med vänner. och gamla arbetskamrater till Birgitta. TURA, är ett begrep här i Helsingborg. Det är att gå ombord på färjan Helsingborg och Helsingör och äta en Buffé och umgås så åker man med båten fram och tillbaka mellan Sverige och Danmark. När man äter är det brukligt att man turar två gånger mellan länderna, och detta beroende på tillgänglighet i matsalen. Och när man är nöjd går man av i Helsingborg igen.

Nu som på så många andra ställen är det automater att köpa biljetter till färjan. Vid gaten står ingen med mekanisk räknare längre och klipper biljetter, utan man blippar sin QR-kod och så är man på väg till färjan.