Påskallavik

På vår resa norr ut utefter Ostkusten hoppade vi över Öland den här gången. Öland ligger kvar och senare kanske det inte är sån anstormning av husbilar som just nu. Vi kom till  Påskallavik, först tänkte vi köra ut till Nötö camping men ångrade oss stannade vid marinan i Påskallavik.

Här är det 8 platser med el 200 kr/24h, tidigare på vägen in finns några platser som saknar el.  Den stora röda byggningen är Callerströmska magasinet. Inrymmer ett museum idag. Här i byn finns affär och Walles Restaurang & Pizzeria detta på lagom promenad avstånd.. Även ett Gästgifveri, men det var stängt.

Bra service för husbilar. Vatten på många platser och tömningsplats på väg ut från ställplatsen. Bra duschar och tvättmaskin fanns också att låna. Trevlig och hjälpsamma värdar som informerade om allt som gällde.

Fikar tillsamman med Inger & Hasse som körde in på ställplatsen samtidigt som oss.  Har man samma märke på husbil så är samtalsämnet inte så långt borta.

Vi besökte Källströmsgården där konstnären och skulptören Arvid Källströms har haft sitt hem i Påskallavik under 30 år! Född 1893 fram till sin död 1997. Han var en produktiv konstnär med verk även i många offentliga byggnader. I trädgården är det fullt av skulpturer, många i kolossalt stort format och på den tiden lite ekivoka och vågade motiv, vi pratar 50 – 60 talet. Här gick Riks 4 genom byn, ” En av den mest olycksdrabbade sträckan för många tappade koncentrationen när de tittade på konstverken i trädgården”  En skröna eller?  Minns att vi stannade där någon gång på 70-talet, det var ett café där då.

Här var det också några av dagens mera anonyma konstnärer som hade ställt ut till försäljning. Konst gjort av sådant andra skulle ha kastat och så lite sten och armeringsjärn. Tavlorna var många inspirerade av skrotkonsten riktigt finurligt gjorda.

Röde Gubben en staty på en ö vid inloppet till  hamnen i Påskallavik.  Eftersom originalet, gjort i trä, hade ruttnat sönder så gjorde Källström 1949 en ny gubbe i betong, nästan 4 meter hög. Man tror att det har något med varvet att göra, som fanns där på Nötö på 1800 talet, att någon eller några timmermän yxade till en gubbe i trä och placerade den på ön. När Påskallaviks kyrka började byggas 1860 fanns gubben redan ute på ön. Huvudet av den gamla trägubben finns bevarat i Callerströmska magasinet den stora röda byggnaden vid husbilsparkeringen.

När vi körde där ifrån i Söndags var målet Döderhults museet i Oskarshamn men när vi kollade var det stängt på Söndagar. Då har vi det kvar till en annan gång.

Kulturreservatet Stensjö by

Kulturreservatet Stensjö by är bilfri, efter skylten börjar parkeringen. Byn är öppen året runt för besökare. Utmärkta vandringsleder med olika längd finns i området också.

Byn nämns första gången i dokument år 1351. Var som störst på 1700 – 1800 talet.

Hagar är inhägnade med fina gärdsgårdar där djur går och betar. Det är som att komma 100 år bakåt i tiden.

Husen ligger samlade i en klunga, boningshusen sedan bodar och ladugårdar. 2020 blev byn ett reservat där man idag odlar och skördar och återskapar framförallt äldre sorter av spannmål och frukter.

En bigård hör givetvis till.

Det är som att komma in i Astrid Lindgrens Bullerbyn. Här bodde fem släkter och hemmansägare.  År 1883 bodde det 176 personer i byn.

Grisarna med knorr på svansen, gick fritt och bökade i marken.

En stolt tupp i hönsgården.

Byggnaderna ligger tätt tillsammans.

Flera byggnader innehöll gårdsmuseum där gamla redskap var samlade. Här i denna byggnad har man  Linnek mot väggen som man har börjat att bearbeta (Bråkning och kardad).

Denna tavla visar användningsområde av Lin. Det var mycket nytt man lärde sig vad. man kan använda Lin till.

Mer att läsa om Stensjö by

Foto Birgitta & Nils-Åke

Timmernabben mm.

Timmernabben har vi besökt många gånger vi tycker att det är en trevlig plats. Det var första gången vi stannade här på ställplatsen, har tidigare vänt vid infarten inte för att vi ogillade den men vi har tidigare kört in på CC Campingen i byn. Vi vaknade till gråväder, väldigt fuktigt och disigt vid sju tiden när jag gick ut. Vid Timmernabbens ställplats har vi haft ett par härliga dagar. Vi hittade skugga under några björkar.  Ställplatsen kommer vi att återvända till, trevlig värd och nyrenoverad servicebyggnad, tömning av tankar och vattenpåfyllnad. Mycket välbesökt plats fick vi veta av värden som gick runt var kväll och tog upp betalning och lämnade kvitto.

Vår plats med sjöutsikt och skugga under träden. Jag tog en promenad trots värmen till Nabbens Rökeri & Fisk cirka en kilometer enkel att gå, Handlade lite rökt lax och makrill till eftermiddagen/kvällen. Finns en matbutik på gångavstånd från ställplatsen

Vi brukar stanna vid Kronobäcks klosterruin. Nu är det några år sedan och där har det blivit en ordentlig förändring.

År 1479 fick Johanniterorden överta ett hospital med tillhörande kyrka i Kronobäck. Representanter från svensk adel skänkte också mark så att ett nytt kloster kunde grundas. Munkarna tillhörde världens äldsta kristna riddarorden. De var kunniga inom medicin och kirurgi och de skickligaste läkarna i Sverige vid den här tiden. Vid klostret drev de hospital för gamla och sjuka.

I klostrets örtagård odlades läkeväxter. Bland annat Johannesört som lindrade oro och fingerborgsblomma som var bra för hjärtat.   Text länsstyrelsen. läs mera här.

 

Iordningställd parkering och besökshus med WC intill klosterruinen man har gjort det turist vänligt med informationstavlor och även QR-koder kopplad till en App intressant för  historieintresserade. Öppet året runt.

Här hade några husbilar, Tyskar haft sitt nattläger.

KORPAMOEN

Vi såg oss omkring och upptäckte lite av Wilhelm Mobergs byggd där han skrev om fattigdom och hårt arbete för bröd födan.

Korpamoen är Wilhelm Mobergs “oppdektade” plats till boken utvandrarna i Ljuder socken, som gavs ut  1949. I romanen övertar Karl-Oskar torpet efter sin far Nils Jakobsson som har gjort sig ofärdig. Brutit lårben och skadat höften vårvintern 1844. Karl-Oskar köper ut sina syskon, och brukar torpet tillsammans med Kristina.  Som han gifter sig med samma år som Oscar I blir kung för Sverige & Norge 1844, 28 september.

En bygd som många utvandrade ifrån till Amerika. Under 1852 – 1930 emigrerade så många som 1100 personer av socknens befolkning

Korpamoen:  Korp – är en hacka ofta kallad för fattigmans plog.  Moen – benämner man näringsfattigaste jordmyllan.  Där av namnet KORPAMOEN.

Gården Korpamoen bestod av boningshus ett djurstall, jordkällare och en vattenbrunn. Filmen började att spelas in 1968 och hade premiär 1971

En jordkällare som är uppbyggd av sten som en gång har plockas på marken man bröt upp. Idag är de förvaring i jordkällare näst intill bortglömd.

En scen där Kristina som är sjuk näst intill döende får ett  Astrakan äpple och säjer “Äpplena ä mogena hos oss. Ja ä hemma….”   Man kan läsa sig till att Wilhelm Moberg var noga med att ta fram fakta. Att dra upp ett  äppleträd från kärna kan bli både ett gott ätäpple eller suräpple.

Nu får vi se hur bra en ny film om utvandrarna kan bli när man nu ger sig på att spela in igen.

Osby levererar

Osby kan man känna sig välkommen med Husbil. De bjuder på 7 uppmärkta  platser med utsikt över gräsytan och sjön. Tillgång till Wc för den som vill ha och även möjlighet att  hämta vatten på utsidan av huset.

Vi var 11 ekipage som övernattade när vi var där.

Max två dygn. BRIO Lekoseum i Osby finns att besöka, var inte dit denna gången.  Mera om Osby

Sommarfest….

På Lördagen var vi bjudna på sommar fest, födelsedags fest och försenad inflyttnings fest hos dotter, svärson  och  barnbarn

Även hos dem hittade vi bra uppställningsplats för husbilen utan att hindra andra att parkera.  Öppet hus från kl:15.00, ca 30 gäster.  Vi blev serverade mycket gott grillat och rökt kött  med potatissallad och så klart kaffe. Vi, Birgitta och jag köpt med oss spettekaka, som det blev en rykande åtgång på till kaffet.

Altanhörnan som de har byggt bjöd på alldeles lagom skugga. Här kunde vi sitta och njuta och umgås till långt in på kvällen och därefter flytta över till altanen på andra gaveln. En lyckad dag trots allt som hänt dagarna och timmarna innan. Tack för en trevlig em, kväll.

Minnen jag minns…..

Det är 40 år sedan jag stod med huvudet i en bikupa. Men ett kul minne och så intressant det var och vilken gemenskap det förde med sig. Också kul att få dela med sig av detta. Hade en bra mentor i min systers svärfar Sigvard, som var stor biodlare, aldrig stressade tog allt systematiskt. Tillbaka i mitt släktled  på pappas sida finns både biodlare, ordförande och skaparna av Vikbolandets biodlarförening. Själv blev jag vald som ordförande i Vikbolandets biodlarföreningen, men det blev bara ett år sedan gick flytten till Skåne. Vi bodde perfekt för att ha bin på vår tomt mitt ute på slätten, mycket raps och så hade vi en bäckfåra som slingrade sig genom landskapet med mycket vilda blommor .

Arrendatorn på granngården var mycket engagerad i min biodling utan att jag visste om det. Han tog hänsyn och stängde av ogrässprutan vid området framför kuporna. Han flyttade samma sommar som vi, till trakterna norr om Ystad i Skåne, där han arrenderade en stor gård. Vi flyttade till nordvästra Skåne.

Bilderna är inskannade från fotografier.

Detta är den första kupan jag fick ta över av Sigvard. I den kunde man ha två bisamhällen, lågnormal. Lågnormal är ett mått på ramar som används inom biodling. Minns att jag fick 5.5 kg honung första gången jag slungade.

Här är det utökat med flera samhällen, närmare bestämt fem stycken. Den stapeln med tre lådor har jag själv varit med att ta fram och tillverka. Vi var ett rätt stort gäng som träffades om kvällarna i en varm lokal. Sågade, spikade och skruvade och skar till isolering så att vi kunde sätta samman dessa lådor.

Klart att även jag fick svärmar här i min egen trädgård. Ser lite osäkert ut där jag har klivit upp. Var på många ställen och plockade in svärmar på tak, i husväggar och i skorstenar mm.  Hos de som ville sluta av åldersskäl också, det var fullt upp med detta på min fritid.

På Vreta Landsbrukskola var jag på utbildning i biodling någon vecka tillsammans med biodlare från hela mellansverige.

Vi hade mycket aktiviteter och träffar med andra biodlare i föreningen.

På den tiden var våra barn Ida och Linn inte inte större än så här. Det fanns ett intresse vad pappa höll på med och de visste att honung var gott. Det fanns honung i stor mängd så det räckte till att ha på smörgåsen. Minns bara en gång att ett av barnen blev stucken. Själv fick ja uppsöka lasarettet en gång och de fick såga av vigselringen, handen svullnade upp så mycket. På natten blev det ett väldigt åskväder det kunde varit orsaken till att bina blev irriterade, jag hade aldrig annars besvär av bina omkring mig.

Nu är det sonen som har startat upp med biodling. Och det i ett alldeles lagom tempo med några kupor utplacerade på systrarnas hästgårdar. Patrik har kupor hemma i sin villaträdgård med mängder av lindar i grannskapet.

Vi har Joel Svenssons Vaxfabrik i Munka-Ljungby så det är smidigt att att hitta utrustning. Allt det lilla jag hade kvar har han tagit hand om.

“Barnen” i familjen är också stora Lego nördar.

Storksläpp vid Hemmestorps mölla

Igår lördag den 29/7 2022 var vi på Storksläpp vid Hemmestorps mölla. Över 1000 personer hade tagit sig dit, fint väder med lite lagom vind. Vi tyckte det var bäst att Lilla My var kvar i husbilen och då är det bra att det inte är för soligt.

Hägnet som ligger vid Hemmestorps Mölla byggdes 1991 och utökades 2001. Det ligger i naturreservatet Klingavälsåns dalgång. Det var i det området storkarna höll sig kvar längst innan storken utrotades. 1954 var sista året det fanns stork i Sverige.

Fanns både försäljning och information, vi blev bjudna på  kaffe och kaka  som ingick i inträdesavgiften 100 kr/pers. Tips promenad med många intressanta frågor som vi fick förklarade på vid varje station.

Mycket information om verksamheten som till stor del är ideell arbets insats. Nordens Ark i Bohuslän är också med i Stork projektet.

Många fria storkpar har under årens lopp häckat på gården och runt Klingavälsåns dalgång. Ett storkpar stod i boet och höll uppsikt. När vi har varit i Portugal där många storkar övervintrat såg vi många sådana bon, till och med på köpcenters skylt hade de lyckas att bygga sitt bo.

Här har de kommit ut i friheten, många tog till vingarna direkt medan några avvaktade. Nu är det meningen att de ska blanda sig med de fritt flygande storkarna och så småningom flytta söder ut. Och så småningom komma åter hem och bilda nya familjer.

Måste ha varit en härlig känsla när de komma upp i luften och få luft under vingarna. Alla storkar som släps ut är ringmärkta, några t.o.m med en GPS sändare fäst på benet och som ger en signal varje dag. Då kan man följa deras resa och se var de hamnar i Norra Afrika eller Algarve eller bara i norra Tyskland.

Varnhem

Varnhem och trakten där omkring var ett mål på vår resa.

Hittade App:en Kulturväg Skaraborg. Landet mellan Vänern och Vättern har vi inte stannat i tidigare eller utforskat nej vi har inte varit så mycket i det området av vårt land. Varnhem har funnits på önskelistan nu blev det av att vi stannade. Vi har bestämt att vi får göra något mera besök i dessa trakter. Nu besökte vi Varnhem Kloster körde också på  Vallevägen  Värdens Vackarste Väg  kan läsa i turistbroschyrer ett härligt böljande landskap där man kan göra många stopp på vägen. För oss blev stoppet för dagen vid Eggby kyrka där vi stannade för natten.

Varnhem klosterkyrka har varit på vår önskelista länge nu äntligen kom vi dit. Varnhems kloster var ett katolskt cistercienskloster för munkar i Varnhem, Västergötland, grundat 1148 av munkarna från Alvastra kloster i Östergötland.

Jan Guillous roman serie om Arn Magnusson  en serie som har fängslats mig. Arn växer upp i Varnhems kloster där han får sin livsbildning av de kunniga och skickliga munkarna. Broder Guillbert lär honom allt om att hantera svärdet och …

Klosterkyrkan är öppen för besökare, är idag Församlingens huvudkyrka med gudstjänst söndagar.

Klosterruinen

Klostermuseet med Munkens bokhandel.

Kata gården. Vid sidan av parken till Varnhemskloster på kullen finns spåren av  en kristen vikingarna kyrka redan på 900-talet.

.

Flickorna Lundgren På Skäret

Det hör till att vi en gång varje sommar kör till Flickorna Lundgren På Skäret. Som alltid mycket folk, blev tillfrågad redan vid ingången om vi skulle fika eller äta. Det finns nu äggakaka med fläsk eller en stor räkmacka och mycket annat gott. För vår del var det fika idag! Man går in i huset och väljer ut kaffebröd vid disken och betalar, sedan vid bordet lämnar man ifrån sig ett kvitto och blir serverad en kanna kaffe eller vad man vill ha att dricka.

Idag var det inte svårt att hitta ett bord i skuggan där vi kunde vänta på vårt kaffe. En kanna kaffe till två personer 110 kr smakar det så kostar det!

Vårt val av kaffebröd, jag var ju tvungen att ta en tugga av innan det blev fotat. Alltid rikligt med kaffe, påfyllning ingår. Till och med Lilla My fick dricka på finporslin idag, tog kaffefatet som vatten skål till My.  Assietten fick duga till mig att ställ koppen på.

När vi kom hem så lagade jag en äggakaka med stekt fläsk där till, men visserligen bara med fyra ägg.  Men vi är bara två så det blev riktigt gott.