Vi var på många husbilsträffar när vi var nya med husbil. Köpte den första i början på 2000 – talet. Träffat så många genom åren som haft fritidsfordon husbil tiotals år tidigare en oss med mycker erfarenhet. Måste nog tillstå att det var lättare att hitta fina platser fri platser att parkera förr. Inga skyltar med personbil ett, eller bommar och stora stenar på skogsvägarna eller skylt husbil förbjuden och Länstyrelsens stora rektagulära skylt i naturresvatens parkeringar.
Christer M var duktig på att arrangera husbilsträffar och sammankomster och med bra föredragshållare. Den träffen jag skriver om nu är i Vä inte så långt från Kristianstad. Det är en träff som jag/vi särskilt minns och har präglat mitt minne. Just kring det fria livet med husbil att kunna stanna vart man vill. Nu tänker ja inte enbart för natten utan bara ta en paus för kaffe och mat, gå på resturang eller bara turista på platsen. Så möts man av Parkeringsskylt med tilllägg personbil ett.
Det var Jan Danielsson som skulle underhålla oss om sina upplevelser i naturen. Med inriktning på just någon form av campingfordon. Det var just det hans föredrag handlade om, och hur han tog sig ut till platserna som ha ville besöka och även kunde övernatta mitt i skogen. Där han låg i sit fordon med föntreena öppna, för att höra alla ljud i natten, som ha uttryckte det. Har läst att han kallade sig ”Ekosofen” Jans medverkande i Tv-programmet ”Mitt i naturen” som programledare gjorde honom till en offentlig person.
Söderköpings Vandrarhem 50 års jubileum 1905 – 1955 på Gilleskullen. Intervjuades Birgittas ( min fru ) föräldrar som var föreståndare för Vandrarhemmet. Skrev av documentet som Birgitta hittade i sina gömmor. Ett tids dokument om fritids och campinglivet på 50-talet. Riks 4 gick genom Sörerköping på den tiden som idag benäms E22 och inte har samma sträckning.
Artikel:
I vanliga fall brukar det vara både mörkt och tyst nere vid Gilleskullen efter mörkrets inbrott d.v.s. efter kl. 22. Men när signaturen häromkvällen var ute på en sen kvällspromenad syntest på kullens södra sida ett svagt ljus och mystiska skuggor syntes däromkring. En närmare undersökning visade att det var ett gäng turister som dragit en sladdlampa från bilen ut till provisoriska kaffebord. Det visade sig också att de ingalunda voro ensamma på denna platsen, som är upplåten som parkerings- och campingplats för Vandrarhemmets räkning. Det var faktiskt så fullt med tält och bilar som det gick att packa in där.
En liten pratstund härom dagen med herr Bergholtz som förestår Vandrarhemmet bekräftade också att man för närvarande har lindrigt sagt högsäsong. 35 stycken bäddar disponerar man, och det har varit fullbelagt nästa hela tiden sedan man på försommaren öppnat för säsongen. Dessutom är det förstås som förut sagt en hel del som ordnar logifrågan själv. d.v.s. tältar och ligger i sina bilar. Över 1000 övernattningar har man haft redan i år, och säkerligen kommer rekordet från föregående år att slås. Då hade man 1687 övernattningar säger herr Bergholtz och då är det ännu långt kvar av säsongen. Man slår nämligen inte igen förrän den 15 sept. Största problemet är annars att placera alla som vill bo där på hemmet. Visserligen har man träffat avtal med en del närboende som upplåter rum, men det vill ändock inte räcka till ibland. Det har faktiskt inträffat att icke mindre än 16 stycken ha måst avvisats eller hänvisats till andra håll. Så nog är Vandrarhemmet omtyckt alltid. Men det är också en mycket hög standard på hemmet framhåller herr Bergholtz. Nytt och fint är det mesta om än själva ytterstommen är gammal men det gör ju det hela bara lite mera pittoreskt. Turisterna trivs också med staden, som de betraktar som den idyll som den faktiskt också är. Brunnen, berget ock kyrkorna tilldra sig i allmänhet deras största intresse. Det finns också de som trivs så bra att de stannar så länge de får eller 5 dagar i en följd. Annars är det vanligt en eller två nätter. Söderköping synes alltså ha blivit en riktig turistort och set är för övrigt inte endast de som far den s. k. Riksfyran fram som stannar i Söderköping. Även turister som kommer på ”ettan” gör en liten avstickare till vår stad. Alla möjliga nationaliteter har man haft som gäster. Tills dato har här övernattat gäster från inte mindre än 13 nationer. I början av säsongen var det mest utlänningar men nu. Kanske också som följd av att det nu är så många semestrande, har svenskarna börjat taga överhand.
Färdsättet för gästerna är förstås varierande, alltifrån liftande till dollargrin. Men det övervägande antalet ca 90 procent kommer nu per bil eller motorcykel. Mopederna ha förstås alltmera kommit i ropet som semesterfordon. Detta på bekostnad av cyklarna. Det är endast ett mycket litet fåtal, som nu trampar sig fram och kommer det en cyklist, säger herr Bergholtz, kan man nästan vara säker på att det är en utlänning. Vi svenskar är allt bra bekväma av oss.
En liten titt på lokalerna förklarar i någon mån varför gästerna trivs här. Snyggt och fint är det överallt. Ett litet fint kök där turisterna själva kunna laga sin mat, om de önskar. Annars får de möjlighet att köpa kaffe eller grötfrukost av föreståndarinnan och de är inte få som utnyttjar den möjligheten. Ett trevligt sällskapsrum finns det också, som om det är dåligt väder också utnyttjas som matsal och sovrummen är som på ett hotell. Så nog finns det möjlighet att göra ett behagligt avbrott från farandet på vägaren just i det lilla idylliska Söderköping
Vi var hem till Söderköping tidig vår ett år så körde vi in på Korskullens Camping som är en centralt belägen Camping. Perfekt när man har ärenden i stan och att kunna sitta i solen utanför husbilen, svårare om nam bara stannar utefter en gata i stan. Korskullen och Vandrarhemet var Birgittas hem och hemmaplan tidigt 50-tal.
Det blev Skåne runt på nästan 40 mil, ner mot Skanör över till Österlen och hem till Helsingborgs trakten.
Vellingeblomman ligger söder om Malmö utanför Vellinge. Startade på1970-talet från började en tomatodling idag 40 år senare stor försäljning av blommor och växter trädgårdtillbehör och inte bara det mycket annat också. Vi har pratat många gånger att köra dit passar bra nu lite före Påsken.
Temat i utställnings hallarna var Påsk med mycket roliga skyltningar. Även en avdelning för våra hundar och katter.
Blir man sugen så finns det Café och även en Lunchmeny där man kan sitta och njuta sitt kaffe.
Hornborgar sjön har vi varit ett antal gånger, finns även möjlihet att se Tranorna i Skåne vid utemuseum Pulken Yngsjön lite söder om Kristianstad. I månadsskiftet mars-april är det lätt att se dem dansa in våren när de vilar efter flygturen över Östersjön. 2025-03-17 när vi var där hade det samlats i skymningen runt 6200 tranor för övernattning. Matningen startade med en första giva vid 16-tiden.
Stor parkering iordningställd på gräsyta särskilt utmärkta platser för Husbilar finns, övriga platser skyltad personbilsklass ett. Parkeringen är gratis och är öppen kl 06- 20.
Fågeltornet är tillgänglighetsanpassat och har en toalett.
Det kom flock efter flock och flög in för landning.
Ingen trängsel för mig alldeles lagom med besökare, även långväga besökare Tyskland och Schweiz. När tranmatningen är igång går det att titta på tranorna hemifrån via trankamera. Den brukar starta mot slutet av mars.
Så är vi igång med matlagningsterminen igen även i år. Vi är tolv stycken entusiastisk gubbar ( eller förväntansfulla ”gossar” som en skrev på FB ) som kommer samman nio tisdagar på våren och hösten. Där vi turas om att hitta recept och handla ingredienserna till tisdagarna, och delar på kostnaden beroende på hur många vi är just då. Alltid har vi en förrätt eller efterrätt, och det behöver inte var samma person som tar detta med sig. Vill man inte ha jobbet med att ordna recept så är det fritt aldrig något tvång, allt bygger på frivillighet. Vi är i Gläntan skolan hemkunskaps kök som är utrustad med fyra spisar och allt man behöver. Avslutar säsongen med att bjuda in respektive och kompis att sitta till bords och smaka av det vi har åstadkommit. SPF Ödåkra arrangerar detta vart år.
Den här gången var det recept på Tomatspäckade pannbiffar i crème fraiche-sås, tagits ur medlemstidning för SPF Seniorerna.
Avsmakning av det vi har åstadkommer sker vid dukat långbord tillsammans. Vi är uppdelade i tre grupper om fyra som smakar av det som gruppen har tillagat. Prat om byn, fotboll och allt man kan tänka sig, en social bit. Gubbarna som deltar är Skåningar från trakten runt Ödåkra men vi är två som är utsocknes som kommer från mellersta och norra Sverige.
Receptet på biffarna, detta serverades vi med potatis och en sallad. Gott !
Nu har vi haft vinter i stora delar av Skåne, detta enligt SMHI. Senast det var meteorologisk vinter var 2023 i November.
Inga mängder av snö men vitt och kallt har vi haft några dagar, ner till 12 minus.
Vi var på utflykt till Mölle. Ett nytt hus har uppförts i hamnen utställningslokal för stort och smått, som man utryckte sig i en broschyr. Här har mycket gammalt kommit till återanvändning, dörr och fönster är från Carlbergs bryggeri i Köpenhamn och takstolar från Landskrona, teglet från närområdet.
Här står hovfotograf Peter P Lundh staty på hamnplanen. Det var han som fångade det syndiga i Mölle, Ramsvik perioden 1907-1914, gemensamhets bad vid foten av Kullaberg. Han hade ensamrätt att fotografera. Det var så ila att det till och med förbjöds fotografering av badbilder efter 1914.
Vi har Jakobssons Handelsträdgård här i Ödåkra. Där vi köper fina tulpaner varje fredag så här års.
Hotell Kärnan mitt i centrum av Helsingborg är fortfarande inte under kontroll, elden flammar upp fortfarande. Byggnad från 1899 ligger mitt emot Helsingborgs Central ( Knutpunkten ), var under restaurering branden startade vid 23-tiden på fredagskvällen (27/12)
Bild från SVT från Tv:n
Bild från Hamntorget där Sundsbåtarna lägger till. Bild Söndag kväll (29/12) rök väller upp från byggningen.
I år blev julen trevligare än förra året då vi firade den på Helsingborgs lasarett. I år fick vi vara med våra barn på julafton. Vi träffades i Kävlinge hos Patrik och Åsa där det var julpyntat och bordet dukat. Det gjorde inget att det inte var snö ute utan mera som en höstdag. Birgitta och jag tog lillbilen istället för husbilen, så var vi hemma på juldagen. Vi hade lovat att vara hundvakt när Linn, Björn och barnen körde till Norrköping.
Traditionell julmat har vi inte, vi har som tradition att ha en trerätters meny som Patrik och Per-Thore har satt samman och med PT vid kastrullerna är man kock så är man. Tre smörebröd en med ägg och räkor, en med sill och en med gravad lax, varmrätt konfiterad anka är supergott och till dressert chokladmousse.
